Hunter’s Wines – familjevinhuset som var med och byggde Marlborough

När Hunter’s Wines grundades i Marlborough 1979 var sauvignon blanc långt ifrån den världssuccé den är i dag. Nästan ett halvt sekel senare är familjevinhuset en av Nya Zeelands verkliga pionjärer och har varit med på hela resan när Marlborough gått från okänd vinregion till ett av vinvärldens starkaste varumärken. I Sverige har Hunter’s dessutom blivit en riktig trotjänare på Systembolagets hyllor – i år är det 20 år sedan vinet lanserades på den svenska marknaden.

För ett halvt sekel sedan var Nya Zeeland knappast ett land som nämndes när världens stora vinregioner diskuterades. I dag är situationen en helt annan. Sauvignon blanc från Marlborough har blivit en av vinvärldens mest lättigenkännliga stilar och finns på vinlistor och butikshyllor över hela världen.

Mitt i den utvecklingen finns Hunter’s Wines – ett familjeägt vinhus vars historia på många sätt löper parallellt med hela den moderna nyzeeländska vinindustrins.

– Min farbror, Ernie Hunter, grundade vinhuset 1979. Det gör oss till ett av de äldsta vinhusen här. Historien är kort på Nya Zeeland, säger James Macdonald, vice vd och ansvarig vinmakare på Hunter’s Wines.

Hunter’s hör till pionjärerna i Marlborough, längst upp på Sydön. I dag är regionen närmast synonym med sauvignon blanc, men när vinhuset grundades fanns ingen färdig manual för vad som skulle odlas.

– Min farbror visste inte att sauvignon blanc skulle bli en grej. Han planterade 15 olika druvsorter.

Nya Zeeland hade varken århundraden av lokala traditioner eller appellationsregler som dikterade vad som skulle planteras på en viss plats. Hunter’s fick helt enkelt prova sig fram. Flera av de klassiska Bordeauxdruvorna visade sig vara mindre lämpade, medan sauvignon blanc stack ut – både i vingården och hos konsumenterna.

– Vi återplanterade med det vin som sålde slut. Och det var sauvignon blanc.

När världen upptäckte Marlborough

I dag kan det låta som ett självklart beslut. Marlborough och sauvignon blanc är så intimt sammankopplade att det nästan är svårt att föreställa sig det ena utan det andra. Men framgången var långt ifrån given.

Nya Zeeland saknade dessutom den starka inhemska vinkultur som fanns i många europeiska länder. För ett ungt vinhus som Hunter’s räckte hemmamarknaden inte långt. Blickarna riktades därför tidigt utomlands, framför allt mot Storbritannien.

– För många var det första nyzeeländska vinet man provade utomlands ett vin från Hunter’s.

Under slutet av 1980-talet och framför allt under 1990-talet tog Marlborough fart på allvar. Den aromatiska och friska sauvignon blanc-stilen erbjöd någonting som stack ut på den internationella marknaden – och Hunter’s var med från början.

Även i Sverige har historien blivit lång. I år är det 20 år sedan Hunter’s sauvignon blanc lanserades på den svenska marknaden. Två decennier senare finns vinet fortfarande kvar och har blivit en riktig trotjänare på Systembolagets hyllor, trots att både utbudet och konkurrensen från andra nyzeeländska sauvignon blanc har vuxit kraftigt.

Men familjens resa kunde ha tagit slut långt tidigare.

År 1987 dog grundaren Ernie Hunter plötsligt. Hans fru Jane Hunter stod inför ett avgörande vägval. Verksamheten var fortfarande liten och hon hade själv inte arbetat med vin. Antingen kunde hon sälja – eller fortsätta bygga vidare på det som hade påbörjats.

Hon valde att satsa.

Tillsammans med James Macdonalds pappa, Ernies bror, drev hon verksamheten vidare. Beslutet blev början på nästa kapitel och Hunter’s utvecklades från ett litet pionjärprojekt till ett internationellt etablerat familjevinhus.

Från familjeprojekt till 35 länder

I dag exporterar Hunter’s omkring 90 procent av sina viner till ungefär 35 länder. USA, Kanada, Storbritannien, Irland och Sverige hör till marknaderna där familjen har byggt upp sin närvaro.

– Vårt vinhus har vuxit med sauvignon blancs popularitet.

Trots den internationella distributionen är familjekänslan fortfarande central. Nästa generation har successivt tagit större ansvar. James Macdonald arbetar som vinmakare och vice vd, medan hans bror ansvarar för ekonomin.

– Jag är bra på att spendera och han stoppar mig, säger James och skrattar.

Verksamheten omfattar omkring 150 hektar och produktionen ligger runt 1,5 miljoner flaskor om året. Internationellt är det ingen gigant, men med nyzeeländska mått är det ett betydande familjevinhus.

Kontinuiteten är också speciell. Hunter’s etablerades innan Marlborough blivit ett internationellt vinbegrepp och familjen finns fortfarande kvar bakom verksamheten. I en vinvärld där många framgångsrika producenter blivit delar av större koncerner har Hunter’s förblivit familjeägt.

Friheten blev en styrka

Att Nya Zeeland saknade en lång vinhistoria kunde först framstå som en nackdel. Men enligt James Macdonald blev det snarare en av landets styrkor.

– Orsaken till framgången är att vi inte hade regler. Vi kunde testa oss fram och se vad som fungerade. Vi har fått lära oss själva och se vad som går hem hos folk.

Det står i kontrast till Europas klassiska vinregioner, där regler kan styra allt från druvsorter till vinifikation och lagring. I Marlborough fick producenter som Hunter’s själva upptäcka vad regionen kunde åstadkomma.

Det gäller också synen på sauvignon blanc. Druvan har blivit enormt framgångsrik genom sin direkta, friska och aromatiska stil, men Hunter’s vill samtidigt visa att den kan vara mer mångsidig än många konsumenter tror.

– Många tror att man bara ska dricka den senaste årgången, men det stämmer inte alltid.

Hunter’s använder bland annat en mindre del fat i sin vinmakning, vilket ger en annan stil och möjlighet till utveckling med lite ålder. Tanken är inte att överge den sauvignon blanc som gjort Marlborough berömt, utan att visa att druvan kan erbjuda mer än enbart ungdomlig fruktighet.

”Alla äggen är i samma korg”

Sauvignon blancs dominans innebär samtidigt en risk. Omkring 80 procent av produktionen i Marlborough utgörs av druvan.

– Alla äggen är i samma korg med sauvignon blanc. Men du måste göra vin som folk vill köpa. Du kan inte ändra ett helt lands preferenser. Vi har tur som har ett vin som folk gillar.

Just nu gynnas Hunter’s också av att efterfrågan på vitt vin är stark. Samtidigt brottas Nya Zeeland, precis som flera andra vinländer, med överproduktion. Enligt Macdonald lämnas vissa druvor oskördade eftersom det helt enkelt produceras för mycket vin.

Problemet är att vinindustrin reagerar långsamt. Från plantering till dess att en vingård är redo att på allvar bidra till produktionen kan det ta omkring sex år. Hunter’s lösning är därför bland annat att minska skördeuttagen och anpassa volymerna.

Mer än sauvignon blanc

Trots sauvignon blancs dominans har Hunter’s aldrig nöjt sig med en enda vintyp. Ett område som James Macdonald gärna lyfter fram är mousserande vin.

Hunter’s producerar bubbel enligt traditionell metod och har byggt upp ett gott rykte på hemmaplan. Exporten är däremot begränsad. På Nya Zeeland finns en större naturlig efterfrågan, inte minst eftersom champagne är dyrt och lokalt mousserande vin blir ett attraktivt alternativ.

Det är samtidigt ännu ett exempel på den experimentlusta som följt Hunter’s sedan starten.

När de första vingårdarna planterades 1979 visste ingen att sauvignon blanc från Marlborough skulle bli ett globalt fenomen. Familjen började med 15 druvsorter, provade sig fram och lät både platsen och konsumenterna visa vägen.

Nästan ett halvt sekel senare säljer Hunter’s vin i omkring 35 länder, nästa generation driver verksamheten vidare och i Sverige har samma namn funnits på Systembolagets hyllor i 20 år.

Hunter’s historia är därför större än berättelsen om ett enskilt vinhus. Den speglar ett helt vinlands utveckling – från en ung och oprövad vinindustri till en internationell framgångssaga.

Och kanske ligger en stor del av framgången just i det som från början såg ut som en svaghet: att det inte fanns någon lång tradition att luta sig mot.

Hunter’s fick skapa sin egen.